Sjöekipaget, PB 176, 00023 Statsrådet, Finland
tel: +358 295 350 000
Alla kontaktuppgifter | Så hittar du till ministeriet

Europeiska unionens rättsliga frågor

Medlemsländerna ska följa och genomföra EU:s lagstiftning på nationell nivå. Foto: Europeiska kommissionenMedlemsländerna ska följa och genomföra EU:s lagstiftning på nationell nivå. Foto: Europeiska kommissionen

EU-rätten är ett internationellt rättssystem som är förpliktande på ett speciellt och unikt sätt. EU har lagstiftande makt på de områden där medlemsstaterna har tilldelat unionen befogenhet. EU-rätten, eller unionsrätten, har i regel företräde framför nationell rätt.

EU-rätten kan också påverka tolkningen och tillämpningen av den nationella lagstiftningen. Medlemsstaterna måste på nationell nivå följa och verkställa EU:s lagstiftning.

EU-rätten

EU-rätten är en omfattande helhet som ständigt utvecklas. Den påverkar unionens medlemsstater på flera olika sätt och därmed också medborgarna.

Enheten för EU-rättsliga frågor och traktaträtt inom utrikesministeriets rättstjänst är rådgivare och sakkunnig när det gäller till exempel EU-fördrag, EU:s institutioner och befogenhetsfrågor samt EU:s internationella avtal.

Europeiska unionens lagstiftning – begrepp

EU:s institutioner tillämpar unionens befogenheter och godtar förordningar, direktiv och beslut samt ger rekommendationer och yttranden.

En förordning har allmän giltighet. Den är genomgående förpliktande och tillämpas som sådan i alla medlemsstater.

Ett direktiv ålägger varje medlemsstat, som direktivet är riktat till, att uppnå fastställda mål men överlåter åt medlemsstaterna själva att bestämma form och tillvägagångssätt.

Ett beslut är till alla delar bindande. Om det i beslutet nämns till vilka det är riktat, är det endast bindande för dem.

Rekommendationer och yttranden är inte bindande.

EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik (GUSP) genomförs med rådets beslut.

Europeiska unionens fördrag

EU:s fördrag är avtal mellan EU:s medlemsstater som definierar EU, EU:s befogenheter och institutioner. Fördragen bildar de viktigaste ramarna för all EU:s verksamhet. Till de viktigaste fördragen hör:

  • Fördraget om Europeiska ekonomiska gemenskapen (EEG), Romfördraget, 1957
  • Fördraget om Europeiska atomenergigemenskapen (Euratom) 1957
  • Maastrichtfördraget, fördraget om Europeiska unionen, 1992
  • Amsterdamfördraget 1997
  • Nicefördraget 2001
  • Lissabonfördraget 2009

De tre första kan kallas EU:s grundfördrag. I och med de två första grundades Europeiska gemenskapen och genom Maastrichtfördraget grundades Europeiska unionen. Fördragen har justerats när nya medlemsstater har anslutit sig.

Genom Lissabonfördraget ändrades fördraget om Europeiska unionen och fördraget om Europeiska ekonomiska gemenskapen, vars namn då ändrades till fördraget om Europeiska unionens funktionssätt. I och med Lissabonfördraget grundar sig unionen med andra ord på två fördrag:

1. Fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget) och
2. Fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget).

Dessutom har Europeiska unionen en stadga om de grundläggande rättigheterna, som har samma rättsliga värde som EU- och EUF-fördraget. Efter att Lissabonfördraget trädde i kraft blev stadgan om de grundläggande rättigheterna juridiskt bindande.

Takaisin ylös