Sjöekipaget, PB 176, 00023 Statsrådet, Finland
tel: +358 295 350 000
Alla kontaktuppgifter | Så hittar du till ministeriet

Bilaterala partnerländer och regionalt samarbete

Bilateralt utvecklingssamarbete är samarbete mellan Finland och ett utvecklingsland som grundar sig på partnerländernas egna utvecklingsplaner och dialogen som förs med länderna. Ansvaret för förändringen ligger hos partnerlandet – Finland stöder deras utveckling.

Det räcker flera år innan man kan åstadkomma hållbara förändringar. Därför satsar vi inom utvecklingssamarbetet på långvariga partnerskap. Vi stöder länder som förbundit sig till att uppnå utvecklingsresultaten och som kan dra nytta av finländsk kompetens.

Var bedriver vi utvecklingssamarbete?

Nästan alla Finlands partnerländer för utvecklingssamarbete hör till de minst utvecklade länderna i Afrika och Asien (LDC-länder). Många av dem är så kallade bräckliga stater, det vill säga länder som har varit instabila eller lider risk att bli instabila, och där behovet av hjälp är allra störst.

I en del av Finlands partnerländer har man dock nått framsteg och länderna har blivit, eller håller på att bli, medelinkomstländer. Då kan stödbeloppet gradvis sänkas och koncentreras till exempel till erbjudande av något viktigt specialkunnande. Samtidigt är det möjligt att öka samarbetet inom handel, investeringar samt forskning och innovation samt relationer också inom andra områden.

Finlands bilaterala partnerländer.
Finlands bilaterala partnerländer.

Finlands partnerländer i Afrika är Etiopien, Kenya, Moçambique, Somalia och TanzaniaZambia håller på att bli ett medelinkomstland och där kan Finland gå vidare mot ett mera mångsidigt samarbete. Med Eritrea inleder Finland ett småskaligt utvecklingssamarbete.

I Asien fokuserar Finland sitt stöd till de fattigaste och bräckliga staterna: Afghanistan, Myanmar / Burma, och Nepal. Med Vietnam, som har uppnått status som medelinkomstland, kommer vårt samarbete gradvis att övergå från utvecklingssamarbete till andra former av samarbete, till exempel inom handel, forskning och utbildning.

Finland stöder också det Palestinska området, Ukraina, de regioner som drabbas av konflikterna i Syrien och Irak och de fattigaste staterna i Centralasien, Kirgizistan och Tadzjikistan.

Långvarigt arbete inom landsprogram

För alla långvariga partnerländerna har utrikesministeriet gjort upp ett landsprogram för att stärka utvecklingssamarbetets effekt. I landsprogrammen fastställs samarbetsområdena, stödformerna och målsättningarna samt behandlas bland annat rapporteringen och riskhanteringen för verksamheten.

Landsprogrammen utgår från partnerländernas egna utvecklingsplaner, och deras riktlinjer diskuteras med partnerländernas myndigheter och civila samhällsorganisationer som verkar i länderna. Målet är att det är partnerlandet som ska leda samordningen av samarbetet med olika biståndsgivare.

I enlighet med EU:s rekommendationer strävar man efter att inkludera högst tre samarbetsområden i varje landsprogram, till exempel utbildning, skogsförvaltning, vatten, god förvaltning eller energi. Man enas om samarbetsområdena med partnerlandet. Man anpassar även samarbetsområdena till det övriga givarsamfundets verksamhet, så att det uppstår så lite överlappningar som möjligt.

Med mätare som slagits fast i landprogrammen följer man med vilka framsteg partnerländerna gör, och resultaten av Finlands åtgärder bedöms. Vid uppföljningen använder man i mån av möjlighet partnerländernas egna uppföljningssystem, till exempel fattigdomsstatistik. Finland deltar också aktivt i utvecklandet av uppföljningsmetoderna.

Genomförande och resultat av bilateralt utvecklingssamarbete

Finland idkar bilateralt utvecklingssamarbete på flera olika sätt. Projektsamarbete är en viktig och traditionell form av utvecklingssamarbete där givarlandet koncentrerat och under en bestämd period stöder till exempel utvecklingen av partnerlandets skogsförvaltning i ett visst län eller byggandet av vatten- och avloppssystem.

I vissa av projekten är Finland den enda utländska finansiären. Ofta genomförs projekten ändå som samarbete mellan flera biståndsgivare.

Projektsamarbete utförs i synnerhet i länder där programsamarbete inte är möjligt, till exempel på grund av svaga offentliga institutioner eller bristfällig kapacitet.

Inom programsamarbete stöder man mer omfattande program som innehåller flera olika projekt till exempel på olika områden i partnerlandet. 

Utvecklingen av den grundläggande utbidlningen i Etiopien har varit en framgångssaga. På mitten av 1990-talet inledde endast en fjärdedel av barnen grundskolan. Nu inleder 95 procent av de etiopiska barnen första klassen som sjuåringar. Detta uppnåddes genom att göra skolgången avgiftsfri, bygga fler skolor och öka lärarutbildningen.

Finland har stött Etiopiens undervisningssektor länge. Tillsammans med flera övriga biståndsgivare finansierade Finland ett utvecklingsprogram för undervisningskvaliteten i Etiopien 2009–2013. Finland stödde projektet med 19,9 miljoner euro.

Resultaten är lovande:

  • En ny läroplan och över 78 miljoner nya läroböcker i skolorna.
  • Ca 92 000 nya behöriga lärare enligt de nya kraven.
  • Över 31 000 skolor har dragit nytta av skolspecifik finansiering.
  • Flickornas andel av eleverna som slutför grundskolan har vuxit tydligt.

För att stöda bräckliga stater krävs samordning av militär och civil krishantering, utvecklingssamarbete och humanitärt bistånd för att man ska uppnå så stor synergi som möjligt. I krisländer och -områden är samarbetet med EU intensivt, likaså med andra internationella organisationer och bilaterala biståndsgivare.



Regionalt samarbete omfattar flera länder

Med regionalt utvecklingssamarbete stöder man regional integration och försöker lösa problem som överskrider riksgränser. Det regionala utvecklingssamarbetet kompletterar andra stödformer.

Finland finansierar och genomför regionalt samarbete inom flera olika områden som vi har specialkompetens i. Dessa är bland annat innovationsverksamhet, fredsbyggnad, de funktionshindrades rättigheter, att främja jämställdhet, energi och hållbar användning av naturresurser. Tillvägagångssätten kan variera från ett geografiskt område till ett annat.

Finansieringen kanaliseras ofta genom internationella organisationer, regionala ekonomiska och samarbetsorganisationer samt internationella civila samhällsorganisationer.

Takaisin ylös