Sjöekipaget, PB 176, 00023 Statsrådet, Finland
tel: +358 295 350 000
Alla kontaktuppgifter | Så hittar du till ministeriet
Artiklar och kolumner, 20.1.2012

Minister Alexander Stubb: Nordens plats i täten kräver fortgående arbete

Finland har i 2011 varit ordförandeland i Nordiska ministerrådet. Som minister med ansvar för det nordiska samarbetet är det på sin plats att efter ordförandeskapet sammanfatta vad Norden och det nordiska betyder för Finland. Jag ska ställa mig själv tre frågor och skissa upp några tankar som innehåller en antydan om mina svar. Hoppas detta också kan fungera som öppning till en fortsatt diskussion.

Varför är det nordiska samarbetet viktigt?

De nordiska länderna placerar sig hela tiden i toppen i olika internationella jämförelser, nästan oberoende av vad som mäts. Konkurrenskraft, hållbar utveckling, människors välfärd, jämlikhet, utbildning, korruption och förvaltningens öppenhet, allt håller hög standard, fastän det är långt från självklart i dagens hårda globala konkurrens. Hur har vi lyckats med detta?

I dagens värld är staternas egna beslut och handlingar självklart viktiga, men det är naivt att tro att dessa beslut fattas oberoende av omvärlden. Alla är sin egen lyckas smed, men bara till en viss punkt. Finlands välfärd är långt beroende av internationell interaktion. Jag vågar påstå att en orsak till vår framgång är det traditionella och täta nordiska samarbetet.

Vi nordiska länder är alla enskilt relativt små aktörer, men vi har förstått att utnyttja det faktum att våra grannar är små stater i förhållandevis samma situation, smarta vänner som tänker och ofta agerar ungefär som vi. Det nordiska utbytet av erfarenheter är lite som ett bollplank. Vi kan väga våra erfarenheter mot varandras, lära oss av varandra och få en grund som vi kan bygga på och förnya våra samhällen.

Tillsammans är de nordiska länderna en betydelsefull internationell spelare. Tillsammans är vi en av världens tio största ekonomier med 25 miljoner invånare och ett tungt vägande kunskapsområde. Det nordiska väcker i huvudsak positiva associationer i världen. Att erkänna detta är inte att självgott slå sig för bröstet utan att inse faktum. Att utnyttja detta är inte egoistiskt pösande utan förnuftig verksamhet.

Vad ska vi göra nu?

Det nordiska samarbetet har en lång och stark tradition. Det parlamentariska samarbetet länderna emellan organiserades i sin officiella form, Nordiska rådet, redan 1952. Det officiella samarbetet på regeringsnivå sattes igång 1971 inom Nordiska ministerrådet.

För att tillspetsa det hela, och detta är inte helt lätt att säga för en Europaminister, samtidigt som kol- och stålunionen tog sina första steg i Europa, hade Norden redan kommit flera stora kliv längre. Finnen Jussi kunde resa på semester i hela Norden utan pass (nordiska passunionen 1957), han kunde arbeta i de nordiska länderna sida vid sina med landets egna medborgare (gemensam arbetsmarknad 1954) och hans rättigheter värnades om nordiskt också under sämre tider (nordiskt avtal om socialskydd 1955). Med andra ord var Norden långt före sin tid då det gällde regionalt samarbete.

Under de senaste årtiondena han man ändå mera sällan fått höra nyheter om stora nordiska framsteg. Det beror säkert delvis på att den europeiska integrationen har framskridit med stormsteg, och fastän vare sig Norge eller Island är EU-medlemmar, har de också anpassat sig till en betydande del av EU:s lagstiftning.

Vad kunde följande stora samnordiska projekt och insats vara, något som skulle tjäna oss alla? Mitt svar är att det framför allt kan finnas inom det konkreta samarbetet, något som ger reellt mervärde och skapar konkurrenskraft – grundstenar för vår välfärd – ¬ i den globala världsekonomin.

Klimatförändringen var huvudtemat för vårt nordiska ordförandeskap förra året. Den gröna ekonomin och teknologin kan vara ett av våra centrala samarbetsområden i framtiden i och med att det gröna kunnandets världsomspännande betydelse ofrånkomligen växer. Genom att satsa på grön know-how skapar vi en grund för hållbar välfärd både här hemma och globalt. De nordiska länderna innehar betydande kunskaper om ekologiskt hållbara lösningar, men tröskeln för att ge sig in på nya marknader är ofta hög. Vi kan uppnå tilltagande skaleffekter, inflytande och ”varumärkesfördelar” genom ett förnuftigt samarbete. Genom att till exempel harmonisera olika standarder kan vi skapa en verklig inre marknad i Norden som skulle fungera som språngbräda för nordiska företag ut i världen. Om ett företag som bygger energieffektiva trähus i praktiken inte kan komma in på grannlandets marknad på grund av att där krävs en centimeter bredare fönsterkarmar, ja då står allt inte rätt till. Att ingripa i dylika hinder hörde till det finländska ordförandeskapets viktigaste teman och arbetet ska ännu intensifieras på detta område. Låt oss alltså återkomma.

Vad bygger vi på?

Ett naturligt och kreativt samarbete kräver att grundstrukturerna är i skick. Med detta avser jag fram för allt att det nordiska samarbetet bygger på en känsla av gemenskap och samhörighet som föds och återskapas genom otaliga möten på gräsrotsnivå. Också det officiella samarbetet får i långa loppet sin legitimitet av det livskraftiga civilsamhället i Norden. Utan medborgarnas stöd förvandlas samarbetets strukturer till ett luftslott som förr eller senare är dömt att rasa samman. Ur detta perspektiv blir de ungas deltagande i att bygga Norden särskilt betydelsefullt.

I dagens krympande värld pågår en allt hårdare tävling om mänskors uppmärksamhet. Detta kräver nya och friska vindar också inom det nordiska samarbetet. Under vårt ordförandeskap försökte vi uppnå detta bland annat genom att bjuda in ett hundratal studeranden från nordiska universitet för att under fyra dagar under Aalto-universitetets ledning diskutera konkreta och jordnära lösningar för att bekämpa klimatförändringen. Vi turnerade också i vårt lands mindre svenskspråkiga områden för att berätta om det nordiska samarbetet, vi förde danska dogmafilmer, Wallander-böcker och andra nordiska kulturfenomen till skolorna inom ramarna för kampanjen Svenska nu och vi satsade på att lyfta fram ny nordisk mat.

Ge också du den lilla nordbon inom dig fria tyglar, för Norden är en brand som det lönar sig att satsa på.
 

Europa- och utrikeshandelsminister Alexander Stubbs artikel har publicearats i Hufvudstadsbladet den 19 januari 2012.

 

Detta dokument

Uppdaterat 20.1.2012

Takaisin ylös