Europadomstolens dom gällande Finland i ett mål om legalitetsprincipen

Pressmeddelande 48/2012
6.3.2012

Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna (Europadomstolen) avkunnade i dag en dom gällande Finland, enligt vilken artikel 7 i Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (Europakonventionen) inte har kränkts.

I fallet hade klaganden genom dom av hovrätten år 2007 och högsta domstolen år 2009 dömts till straff för grovt häleribrott samt till avsättning från sin tjänst. Genom ovan nämnda dom av högsta domstolen hade A dömts till straff för grov oredlighet som gäldenär, vilket utgjorde förbrott i förhållande till det grova häleribrott som klaganden tillräknats.

Högsta domstolen konstaterade att A i samband med styrkandet av boförteckningen med ed i ett konkursförfarande hade försummat att uppge egendom och dömde denne för grov oredlighet som gäldenär. År 2009 återbröt högsta domstolen domen i fråga om A till den del som det ansetts att denne hade gjort sig skyldig till grov oredlighet som gäldenär. Återbrytandet av domen grundade sig på att A:s rätt att avhålla sig från att medverka i utredandet av sin egen skyldighet hade kränkts (skydd mot självinkriminering). Klaganden sökte återbrytande av dom i fråga om häleribrottet, men högsta domstolen förkastade ansökan år 2010.

Klaganden klagade till Europadomstolen om att det inte bör kunna vara möjligt att dömas till straff för accessoriska gärningar utan förgärning, dvs. att klaganden inte kan anses vara skyldig till häleribrottet och dömas till straff för det, eftersom åtalet i fråga om förgärningen hade förkastats för huvudgärningsmannens del.

Europadomstolen konstaterade i sitt avgörande att högsta domstolen stod inför en ny situation och var tvungen att för första gången ta ställning till om skyddet mot självinkriminering hade verkningar också i förhållande till andra personer som hänförde sig till fallet. Denna fråga hade inte behandlats tidigare i den nationella lagstiftningen eller i rättspraxis.

Vidare konstaterade Europadomstolen att den i princip inte ifrågasätter hur den nationella latstiftningen tolkas eller tillämpas, ifall det inte har varit fråga om uppenbart åsidosättande eller godtycklig tillämpning av nationell lag. Europadomstolen ansåg att högsta domstolen inom ramen för sin prövningsrätt fick vidmakthålla klagandens dom också under ändrade förhållanden.

Europadomstolen konstaterade dessutom att avsättning av klaganden från sin tjänst inte stred mot artikel 7 i Europakonventionen.

Till den del som klagomålet gällde rättvis rättegång enligt artikel 6 i Europakonventionen, avvisade domstolen klagomålet.

Ytterligare information: lagstiftningsrådet Päivi Rotola-Pukkila, enheten för människorättsdomstols- och människorättskonventionsärenden, tfn 09 1605 5725