Sjöekipaget, PB 176, 00023 Statsrådet, Finland
Växel: +358 295 16001
Alla kontaktuppgifter
Tal, 25.8.2016

Minister för nordiskt samarbete Anne Berners tal vid ambassadörsmötet

Minister för nordiskt samarbete Anne Berners tal vid ambassadörsmötet måndagen den 22 augusti 2016.

Ärade ambassadörer, bästa deltagare

När jag för drygt ett år sedan tog emot portföljen som minister för nordiskt samarbete gjorde jag det gärna och som understödjare och anhängare av nordiskt samarbete och nordisk identitet. Året som gått har stärkt min övertygelse. Det finns en beställning och ett behov av nordiskt samarbete. Finland är en del av Norden och den nordiska identiteten är ett av våra varumärken och en stark byggpelare för vår framtid.

Det nordiska samarbetet står medborgarna och företagen nära i deras vardag. Den ekonomiska tillväxten i de övriga nordiska länderna och utvecklingen på den nordiska inre marknaden är viktiga verktyg när Finland själv utvecklar sin ekonomi.

Det nordiska samarbetet berör många centrala och aktuella nyckelfrågor såsom hur vi förstärker hållbar utveckling, hanterar klimatförändringen och främjar digitaliseringen.

Samtidigt har vi mycket att ge för att effektivisera och modernisera det nordiska samarbetet. Här står vi inför en nordisk paradox; intresset och kunnandet växer, stödet till det nordiska samarbetet är starkt, men samarbetets struktur verkar ofta ha kört fast.

Jag ska tala kort så att vi får tid för frågor och gemensam diskussion. I mitt anförande talar jag dels i egenskap av regeringens minister med ansvar för nordiskt samarbete, dels som tredje minister vid UM.

Jag koncentrerar mig mest på den praktiska sidan av ordförandeskapet i Nordiska ministerrådet, men i vår diskussion kan vi ventilera den nordiska agendan i ett bredare perspektiv.  I den mån tiden räcker till är jag också beredd att svara på frågor som gäller det internationella samarbetet på kommunikationsministeriets ansvarsområde.

Liksom de övriga UM-ministrarna ber jag att via er ambassadörer få framföra mitt tack till Finlands beskickningar i utlandet för ert arbete och era insatser under det första regeringsåret. Ett särskilt tack riktar jag naturligtvis till de finska beskickningarna i de nordiska länderna för deras stöd i form av rapportering, besöksarrangemang och annat beredningsarbete.

Finlands ordförandeskap i Nordiska ministerrådet, en roterande skyldighet i det mellanstatliga samarbetet, har sysselsatt de finska beskickningarna också på ett bredare plan. De finska ambassadörerna har haft ett globalt ansvar för att leda den nordiska samordningen och det nordiska samarbetet. Ordförandeskapet har varit och är fram till slutet av detta år en extra uppgift för hela statsmakten i en tid som redan i sig är utmanande, men i lika stor utsträckning är det en möjlighet.

Jag vill framföra ett särskilt tack till Finlands EU-beskickning i Bryssel, som i enlighet med målen i programmet för
Finlands nordiska ordförandeskap har lyckats stärka det nordiska perspektivet i Bryssel.
Finlands år som ordförande i Nordiska ministerrådet närmar sig sitt slut. Nu återstår en arbetsfylld höst och därefter utvärdering och rapportering. Vad är behållningen av ordförandeskapet? Vad är slutsaldot, hur korrelerar resultaten och målen med varandra? Vad har vi uppnått, vad har vi gjort rätt och vad kan vi lära oss? Låt mig ge en preliminär översikt.

Största delen av Nordiska ministerrådets möten för fack- och sektorsministrarna hölls redan på våren, och nu kvarstår enligt Helsingforsavtalet, och som ett led i det mellanstatliga samarbetet, ministermöten inom arbets- och näringsministeriets sektor, det årliga mötet mellan de nordiska finansministrarna och möten för Nordiska ministerråden för kultur och arbetsliv. I september samlas de nordiska statsministrarna till ett inofficiellt möte på Åland.

Helhetsbilden av det nordiska samarbetet är klart positiv. En stark nordisk identitet stärker Finlands ställning – och säkerhet.

Ute i världen växer intresset för de nordiska länderna, nordiska samhällslösningar och den nordiska modellen. Den svåra situationen i Östersjöregionen och den interna utvecklingen i Ryssland ger oss en påminnelse om värdet av det traditionella nordiska samarbetet och känslan av samhörighet.

Det utmanande läget inom EU, Storbritanniens Brexit-beslut inbegripet, bidrar till att öka intresset och uppskattningen för det nordiska samarbetssystemet.

Utvecklingen av unionen och utvecklingen av det nordiska samarbetet kan framskrida parallellt; de konkurrerar inte med varandra utan kompletterar varandra. Unionen är ett naturligt forum för handling och påverkan för det nordiska samarbetet.

Finlands arbetspass som ordförande för det nordiska mellanstatliga samarbetet har gett oss insyn och ansvar.

Min egen preliminära bedömning av vårt pågående ordförandeskap är positiv.

Vi har visat engagemang och stärkt vår ställning som medlem i den nordiska värdegemenskapen. Norden är en kraftfull del av den finländska identiteten, såväl nationellt som internationellt. Detta är en fördel och det ligger i Finlands intresse att stärka denna identitet. Vi behöver inte ge avkall på någonting, vare sig våra EU-engagemang eller målet om att stärka det transatlantiska samarbetet.

Den starka nordiska identiteten stöder också vårt mål om att utveckla det bilaterala samarbetet mellan Finland och Sverige.

Ett välskött internationellt förtroendeuppdrag karaktäriseras av att själva organisationen utvecklas och av att de åligganden som hänför sig till organisationens verksamhet fullgörs. Under Finlands period som ordförande har det nordiska ordförandeskapet fungerat väl och hela statsförvaltningen har med ett gott och säkert grepp deltagit i verkställigheten av det nordiska samarbetet.

Nästa år är det riksdagen som har ordförandeskapet i Nordiska rådet och i november samlas Nordiska rådet till i session Finland. I detta sammanhang uppmärksammas även Finlands 100-årsjubileum.

Ordförandeskapet är ett fönster och en avgörande möjlighet till initiativtagande. Givetvis finns det rum för utveckling i det nordiska samarbetssystemet. Behovet av modernisering är verkligt och brådskande.

Jag vill likväl lyfta fram de viktigaste vinningarna under det finländska mellanstatliga ordförandeskapet i början av år 2016. Var och en av dem är en utmaning för framtiden, och på samtliga områden återstår ännu mycket att göra.

I ett svårt invandrar- och flyktingläge i de nordiska länderna har Finland lyckats visa prov på ansvar och ledarskap. Statsminister Sipilä sammankallade i början av våren alla sina nordiska kolleger till ett extraordinarie möte på grund av flyktingsituationen. Den nordiska solidariteten och det nordiska samarbetet har klarat den påfrestning som de tillfälliga gränskontrollerna mellan de nordiska länderna orsakade. Vi har lyckats bevara och stärka den gemensamma nordiska uppfattningen om Schengen och EU som prioriterade forum.

Nordiska ministerrådet har inlett beredningen av ett praktiskt och konkret expert- och stödprogram för integrering av invandrare. Programmet kommer att främja utbyte av bästa praxis och information mellan de nordiska länderna i de utmaningar som integreringen för med sig. Samtidigt utvecklas också det nordiska samarbetet för att motverka radikalisering och våldsam extremism.

De nordiska samarbetsministrarna väntas i början av september fatta beslut om de följande konkreta stegen i reformen av det nordiska samarbetet.

Reforminitiativet, programmet Nytt Norden 2.0, siktar i första hand på att effektivisera den nordiska samarbetsagendans politiska reaktionsförmåga och snabbhet, att fördela den nordiska budgeten bättre än hittills och att öka samarbetet mellan de nordiska länderna på området för lagberedning och lagstiftning.

Vicehäradshövding Kimmo Sasi har varit min högnivårepresentant i beredningen av den nordiska reformen och ni torde ha fått ta del av hans kolumnartikel i HBL av den 14 augusti.

Det nordiska samarbetet kräver ständig förnyelse och utveckling. Varje generation måste infria förväntningarna på samarbetets relevans och trovärdighet. Under Finlands ordförandeskap tycker jag att vi har tagit ett stort steg framåt i reformarbetet.
På det helt praktiska planet intar EU-frågorna en betydande plats i det nordiska samarbetet.

Under Finlands period som ordförande har vi strävat efter att stärka och systematisera det nordiska samarbetet i EU-frågor. Detta är ett tema som det nästa ordförandelandet Norge särskilt kommer att prioritera år 2017. Syftet är att förstärka de nordiska ländernas gemensamma betydelse och vikt, att i ett så tidigt skede som möjligt identifiera möjligheter till påverkan och att stödja en enhetlig verkställighet av EU-rättsakter i de nordiska länderna.

Som ekonomisk region och mål för export och investeringar är de Nordiska länderna i nyckelposition för varandra. I det nordiska området finns det en avsevärd potential för ekonomisk tillväxt. Ofta är det praktiska hinder som bromsar upp såväl medborgarnas rörlighet som företagsverksamheten. Finland har satsat på det samarbete som hänför sig till gränshinder och på avlägsnandet av dem. Jag har kallat Centralhandelskammarens verkställande direktör Risto E.J. Penttilä att leda det nordiska gränshinderrådets arbete under Finlands ordförandeskap. Finlands period som ordförande upphör den 8–9 december vid ett ministermöte i Finlands enda gränsstad Torneå-Haparanda. Fokus på mötesagendan ligger på frågor som rör nordiska gränshinder. Gränshinder är ett evighetsproblem på agendan för det nordiska samarbetet.

Nordiska ministerrådets samarbetsprogram i nordvästra Ryssland har förts vidare, och programmet har uppdaterats trots det svåra läget till följd av att de ryska myndigheterna på grundval av den ryska lagen om icke-statliga organisationer klassade ministerrådet som en så kallad utländsk agent. För Finlands del är det viktigt att en gemensam nordisk aktör och identitet, om än i begränsad form, lever vidare och fortsätter samarbetet i området.

Tills sist vill jag nämna vatten, ett ledande tema för det finländska ordförandeskapet. De nordiska biståndsministrarna kommer att behandla frågor kring det nordiska vattensamarbetet på sitt möte i november. Vi har lyckats skriva in utvecklingen av det nordiska samarbetet inom vattensektorn på den nordiska agendan.

Ärade ambassadörer

I de nordiska länderna finns det en stor potential. I de nordiska länderna finns det kompetens och talang. De nordiska ländernas inflytande stärker våra gemensamma värderingar och verksamhetssätt. Det finns ett växande intresse för de nordiska länderna. Den allmänna debatten om det nordiska samarbetet är livligt, och det civila samhällets stöd till det nordiska samarbetet starkt. De nordiska länderna och det nordiska samarbetet är en viktig del av den finländska identiteten.

Takaisin ylös